mammamn.blogg.se

Efter att ha sovit knappt 2 timmar vaknade jag och kände att jag ville titta till mitt lilla underverk. Eftersom jag fått ett rum på BB och Ted låg inne på neoantalavdelningen, så fick jag inte ha honom inne på rummet. Han hade fortfarande C-PAPen ikopplad med lite extra syrgas och han hade dessutom fått en sond att få mat igenom. Jag fick hålla honom lite och gjorde ett försök att amma honom lite. En sköterska hjälpte till och visade mig hur jag skulle göra och hur han skulle ta tag i bröstet för att få ut mjölken. Det var riktigt svårt tyckte jag & Ted, men vi kämpade på. Efter att ha suttit där i nästan en timme gick jag tillbaka till rummet för att sova lite till. Under dagen gick jag mellan BB & neo flera gånger. Jag fick hålla i honom, fortsätta försöka amma och byta blöja på honom. Vid 11-tiden kunde de koppla bort syrgasen från C-PAPen och hade endast igång ett par lättare luftpuffar. På kvällen kopplades C-PAPen bot helt, Ted hade då dragit av sig C-PAPen flera gånger och tydligt visat att han inte ville ha kvar den. Under lördagen fickTed prova äta ur en liten  plastkopp eftersom han drog ur sonden hela tiden. Det gick bra, men han orkade inte äta allt ur koppen eller från bröstet, så sonden sattes dit igen.

 

Under lördag eftermiddag blev jag utskriven från BB (jag var ändå aldrig där) och jag, P & Ted  fick flytta in i ett samvårdnadsrum inne på Neo. Han behövde nu varken C-PAP eller extra värme i sängen, så vi fick nu sköta om honom helt själva. Det var jätteskönt att få ta hand om sitt barn själv och att få ha honom nära. De första två dagarna fick Ted mat varannan timme, men då hade sköterskorna skött det mesta och nu när vi fick ta hand om honom fick han mat var tredje timme. 

 

Redan under söndagen rann min mjölk till rejält och jag trodde brösten skulle explodera! Jag kunde nu pumpa ur minst lika mycket mjölk som Ted skulle få i sonden. Så vi började varje matstund med att försöka amma för att sedan övergå till att sonda i den mängd mat han skulle ha. Varje morgon skulle Ted vägas och morgonvikten avgjorde hur mycket mat han skulle få under dagen dvs. hur många ml/tillfälle. Ted gick ner i tyvärr ner en hel del  vikt och maten ökades nästan varje dag. Inte förrän efter drygt en vecka stannade viktnedgången av och han stod stilla i vikt en dag. Han vägde då 2138 gram. Matrutinen ändrades då igen, så han fick mat var fjärde timme istället, men en större mängd vid varje tillfälle. Dagen efter hade han gått upp 4 gram och när han hade gått upp till 2208 gr, den 20 januari alltså 10 dagar efter att han föddes, fick vi åka på "Tidig Hemgång", vilket innebar att vi fick åka hem men Ted var fortfarande inskriven på Neo och vi fick hembesök av en sköterska två gånger i veckan som skulle ta längd och vikt på honom. Han hade dessutom gulsot, något som är väldigt vanligt hos för tidigt födda barn, så han hade fått sola en hel del under tiden på neo. Sköterskorna tog även prover på att hemoglobinet sjunkit när de kom hem och undersökte honom. Den 4 februari slet Ted själv av sig sonden, men eftersom han nu ammade så pass mycket att han ändå ökade i vikt så fick han klara sig utan sonden. 

 

Den 20 februari, på beräknat BF, gjorde vi ett återbesök på neo. Där vägde och mätte de honom ochgjorde ett hörseltest. Han klarade allt utan anmärkningar och fick nu bli utskriven därifrån.

 

Försök till att amma.